God morgon Sverige, världen!
Tack vare en blandning av trötthet, rutin rubbningar och kraftigt motstånd till den redan så dåliga närvaron på matten sitter jag nu på sängkammarn och rättfärdigar mitt aningen ansvarslösa beteende.
Varför, varför, varför... jag har vaknat med en kraftigt ifrågasättande huvudverk med en släng av anklagande bitterhets influenser. Varför är min pojkvän världens underbaraste och med peppande kommentarer försöker få mig att gå upp ur sängen i tid så jag hinner till skolan.. Ser inte han att jag har fullt upp med att idiotförklara varenda människa jag någonsin träffat och våndas av varenda sned steg jag gjort i livet. Varför varför varför är då han av alla den gulligaste, och dessutom själv går upp och klär sig snyggare än vad som är tillåtet när jag ligger i mitt misserabla tillstån. Vågen är där ojämn..
Offerkoftan svider och kliar på ett näst intill mani framkallande sätt.
Jag älskar honom för att han är den han är, skulden över att erkänna mina harmande tankar mot den jag älskar kom som en våg så vill tala om andra sidan av myntet också.. Han är underbar!
*And we are still going strong*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar