Jag ser oundvikligt tillbaka på när jag och min bästis Gro lekte som åttaåringar gör. När det regna lekte vi på klaffs ställlet och till våra mammors bedrövelse mer eller mindre badade i lera. På somrarna var vi vid marinan (vårt hemliga ställe) och badade, dök och lekte sjöjungfrus.
Det som är närmast lek just nu är när jag under lektion sitter och leker enormt intresserad men i tanken är tillbaka vid hemliga stället och hittar undervattensvärldar.
Jag menar egentligen inte att klaga på mitt liv som det ä just nu, jag har det om sanningen ska fram väldigt bra. Det som tar min uppmärksamhet är tiden och dens framfart.
Tacksamhet finns i överflöd för de underbara lekstunder jag hade som barn, det som ibland blir svårt är att behålla tacksamheten för det jag har idag. Slentrian, något jag i tån åren svor på att aldrig uppleva. Den smyger sig på, eller är det jag som har ett stort behov av att ständigt uppleva och få nya intryck, kunskaper och kickar.
Min överskrift om beslut.. En spontan groda som hoppa. När jag vid närmare eftertanke reflekterar över ordet beslut och dess innebörd så är det en paradox. Som liten var det beslut om vilken sorts godis jag skulle lägga veckopengen på. Nu är det hur jag på bästa sätt ska kunna finansiera mina studier utan att skuldsätta mig upp över öronen (vilket redan är ett faktum men mer komma skall). Ordet beslut ger mig en känsla av tyngd och ansvar, något som stundtals känns betingade på ett negativt plan. Tänk vad underbart, som bebis bestämde mamma t o m vad jag skulle ha på mig. I dag är det ett ras av beslut som ska tas från morgon tillkväll, kortsiktiga, vad ska jag äta till frukost och långsiktiga, vart ska jag studera för att på bästa sätt trivas och få en utbildning till ett yrke jag vill utöva.. Och detta är bara saker som gäller mig, sen har vi alla relationer, varför sa jag så?! varför sa han/hon så?! på vilket sätt förmedlar jag bäst eller tar emot min och andras vilja. Hur upprätthåller man en nära relation, hur undviker man att försumma sina nära utan att glömma bort sig själv hur förmedlar man sina egna krav på ett ödmjukt sätt. Jag vill vara bäst! Hur..
Oj oj nu blev det rörigt.. Ibland hopar sig frågorna så att allt blir ett töcken..
Det är också en enorm frihet i att få ta sina egna beslut!
Frihet under ansvar!
Älska och förlåta!
Släppa taget och låta tankarna få ta sin tid och besluten växa fram.. Kanske det är en bra metod?!
