SEEG

jag insåg precis hur himla känslig jag/min kropp är för socker..
jag älskar sötsaker men jag blir helt dåsig och vill bara sova det. drack en espresso chocko blandad med en latte nu efter lunchen och är helt nockad.. hur kul känns det på en skala, inte särskilt hur kan jag då göra för att motivera mig att hålla mig borta från socker, godis latte mm. motion är det som får mig att må bäst och ändå så är det de första jag gör avkall på så fort det blir stressigt och mycket att göra i livet.. jag har tre stora arbeten som ska lämnas in i maj och jag har bara precis börjat, det känns oöverkomligt att ens komma igång. min hjärna vill inte ta in fakta eller ens föröka göra en arbetsplan. allt den vill tänka på är Johnny, eller det är inte riktigt sant, jag är lite mer själv centrerad än så men hur som så är mitt fokus på allt annat än det som jag måste göra..
Hur ska jag komma in på högskolan, kommer jag kunna komma in, och i så fal vart. kommer jag kunna hålla ihop med Johnny, helt beroende av vart jag ska plugga, ska jag anpassa plats efter vart han är. vart ska jag jobba i sommar, tänk om jag blir tvungen att jobba en sommar till på ica om inte så blir det på ett autism hem ochdet jobbet dödar en långsamt.. vart ska jag bo efter sommarenen, kommer jag in på skolan i örebro, vill jag bo där, ska jag flytta dit redan i sommar för att få vara närmare Johnny, ska jag planera mitt liv ihop med honom eller inte. hur mycket ska relationen få vara ett med mina framtidsplaner. jag hade en plan att resa i höst och börja plugga igen nästa vår men om jag gör det då mister jag Johnny. har jag bråttom, för bråttom... jag är enligt dagens samhälles mått mätt fortfarande ung, behöver inte skaffa familj och barn än på ett tag så borde kanske passa på att resa nu, eller är det bättre att jag utbildar mig först och reser sen men då när utbildningen är klar kommer jag ju vilja ha familj. och hur ska jag kunna fokusera på utbildningen om jag egentligen vill vara ute och resa. jag ska ut och resa, London i maj men det är med skolan i två dagar, studie besök mm. jag är så uttråkad och less att jag inte ens vill gå till matsalen och äta lunch för då måste jag se den ångest framkallande skolan och alla människor som jag överhuvudtaget inte lagt eller lägger någon energi på att bry mig om, så självklart får jag inget tillbaka.. förra året och förra året, den meningen går på repat i huvudet bla bla då var jag jätte social till och från och hejade på alla nu vill jag helst inte bli sedd. den enda som jag har någon lust att umgås med är Johnny. ibland undrar jag om vi är rätt för varandra, just nu känns det så jag låter det vara och chansar på att det fungerar och just nu gör de det. jag har fått livmoders infektion.. jippi.. måste här ifrån! skyller allt på skolan och människorna här. jag lärde mig en gång att när man känner en enorm vilja att lämna en plats så handlar det om att man flyr från sig själv och jag ska inte säga emot den teorin men jag säger ändå att jag är väldigt klar med den här skolan. två år på folkis och jag har blivit mätt!