Saknar

Saknad är nog det värsta och bästa i denna värld. Hur backar jag upp det påståendet?
Jag saknar varenda vaken stund, om natten drömmer jag om att ha nått målet för denna saknad. Det värsta är tvivlet på den egna känslans sanning, är det mödan värt? och de pinande stunder då hoppet och självbehärskningen tryter och en stackars medmänniska får ut för abstinensen.
Det underbara fantastiska och helt himmelska är att vara unnad denna närhet till en annan som ger följder som beskrivs ovan..