frusen och stillastående..
händer mer bra än på länge parallellt med andras katastrofer och missär.
när krisen är ett faktum finns trösten att inget ont som inte har något gott med sig.
tre år och tre månader på bar fot, inga substanser med sinnes förändrande förmågor.
åttonde dagen på mitt nya liv som icke rökare.

lustigt hur vi behöver döden för att påminna oss om livet ibland..
döden är något självklart oundvikligt (än så länge)..
läste en text om hur kroppen låser och begränsar oss människor.
hur uttrycker man det omateriella med materiella medel utan att lämna utrymme för tolkningar och bedömningar.
alla frågor gör mig rastlös och okoncentrerad.. måste in till apoteket och köpa något för min tappade röst och sönderhostade hals.. kanske något svar faller på plats undertiden..